Hittills

Dagarna går fort men ändå inte. Är i Nederländerna för gå ett par kurser i två veckor så dagarna spenderas tillbaka i skolbänken. Efter jobbet åker vi taxi tillbaka till hotellet och detta brukar bli ett äventyr i sig. Väldigt mycket trafik och taxichaufförer som inte är rädda för något, speciellt inte cyklister. Har inte åkt samma väg två gånger då de troligtvis försöker ta sig fram så fort som möjligt i köerna. Idag tog resan tillbaka ca 40 minuter när resan på morgonen tar ca 15 minuter.

Igår gjorde vi dock något lite roligare än dagarna innan. Vi gick på fotboll. Nu är jag inte någon fantast på något sätt, föredrar Amerikansk fotboll eller kanske handboll om jag måste välja en favorit sport. Hade därför inga direkt höga förväntningar förutom att det alltid är roligt att göra saker tillsammans. Det var Nederländerna mot Italien inne på Amsterdams ArenA (ja, de stod så, med stort a) och det är ju alltid mycket roligare att gå på fotboll live än se på tv så det lät lovande.

Vi började med ett mål mat på Utrecht station. Så kallad "fotbolls-mat"

 

Missade sedan i vanlig ordning tåget vi skulle med och fick vänta en halvtimma extra på stationen. Med på matchen förutom trainee teamet så var en kollega ursprungligen från Italien. Han började prata tystare och tystare redan vid stationen för att inte hans brytning skulle höras för mycket i horderna av helt orangeklädda Nederländare.

Väl framme i Amsterdam så hade vi tiden på vår sida och kom in lätt och smidigt på arenAn. Sjukt stor säger jag som inte varit på särskilt många arenor innan. Brant så att man troligtvis får väldigt ont om man ramlar ner men orädd som jag är trotsades detta för lite spex framför kameran (vad gör man inte för konsten?).

Vi var lite tidiga så var rätt tomt när vi kom men omgående började det fyllas på av glatt utklädda Nederländare som hade alla möjliga orangea klädesplagg på sig. Favoriten var paret i varsin identisk typ vägarbetare-dräkt, orange OCH självlysande kan det bli bättre?

Så började det, namnen på spelare jag kände igen var Robin Van Persie och Balliotelli. Balliotelli blev även skrikt i mitt öra upprepade gånger under matchen då det fann sig så att de mest hängivna Italienska supportrarna hamnade bakom oss. Framför och överallt annars var det orange, vad jag kunde se och höra i alla fall. Men sen hör man ju inte så mycket mer än Italienaren bakom när den har bestämt sig för att tappa rösten den här kvällen.

Matchen var väl inte så spännande men att titta på publiken var kul. Nederländarna hade en hel del rörelser till sina låtar och vi körde vågen runt arenAn ett par gånger. Runt 30 minuten gjorde hemmalaget mål. Bilden visar inte riktigt den glädje som utspelade sig men jag blev faktiskt lite inne i matchen just då och stod generande nog och skrek jag med.

Det mest förvånande var att det nederländska laget inte alls var klädda i oranger utan vit matchdräkt. Förvirrande för en som jag som brukar heja på färg och inte lag.

Sen blev det segt igen även om tempot ändrades lite efter första målet. Det gick över till andra halvlek och ända in till slut minuterna innan det blev mål igen. I den 90:e minuten gjorde italienarna mål och matchen slutade oavgjort. Alla glada ingen arg.

Här har jag fångat glädjen i arenAn över att Italien har gjort mål.

Att komma hem var lite krångligare än att komma dit men med en grupp ingenjörer så är alla problem lösbara. Tågen analyserades, var stannar dörrarna på för position, hur lång tid hålls de öppna? Hur mycket kraft behöver vi för att flytta på den stora orangea nederländaren, vad ska vi välja på frukostbuffén imorgon? Frågor stora som små avhandlades och vi tryckte oss fram till rätt position och dörr och kom på tåget. Fick dock stå men det gjorde inget för det var så mycket folk att man inte behövde hålla i sig ändå. Tror det var en bra övning inför boendet i Indien för vår Indiske kollega hävdade bestämt att det där gick inte att definiera som ett fullt tåg, taket var ju helt tomt!